Meningen med livet – hur mår du?

Calle & Jennie

Hur mår du egentligen? Mår du bra? Tycker du om dig själv? Hur mår människor i din omgivning? Dessa frågor borde alla ställa sig. Ofta. För om man kokar ner all världens visdom och andlig insikt, så kommer man slutligen fram till dessa grundfrågor. Om du tycker om ditt liv och mår bra, och alla människor i din omgivning mår bra, då är livet som det ska vara. Så jävla enkelt är det. Faktiskt.

I alla tider har människor filosoferat och funderat över livets mening, hittat på ”sanningar”, och vägar till upplysning, eller till materiellt välstånd, eler något annat. Och i alla tider har vissa enskilda individer och grupper kommit fram till den felaktiga slutsatsen att just deras väg är den enda rätta, den sanna vägen. I alla tider har detta också utnyttjats egoistiskt av enskilda individer, som för egen nytta och nöje har stulit av andra. Stulit deras egendomar, deras tankefrihet, deras glädje – eller alltihop på en gång.

Den allra viktigaste frågan som måste ställas efter ”hur mår du?” är just ”hur mår dina medmänniskor?” – det räcker inte att må bra, själv. Man måste också ta hänsyn till omgivningen. Den optimala livsstilen är alltså den som maximerar lyckonivån hos såväl den enskilde individen som människorna i dennes omgivning. Och i förlängningen förstås också allt levande, och världen vi lever i.

Som du kanske märker, käre läsare, så leder dessa superenkla frågor omedelbart till filosofiska konsekvenser och viktiga vägval. Frågorna ”hur mår du?” och ”hur mår dina medmänniskor?” innehåller samtliga stora existensiella livsfrågor, all världens religioner, filosofier, politiska riktningar – kort sagt; samtliga världsåskådningar. Allt vi gör, allt vi säger, allt vi tänker, går att infoga i dessa två frågeställningar, som förstås hör ihop. Hur mår du? Hur mår dina medmänniskor?

Och – om något eller båda svaren på dessa frågor blir negativt – ”jag mår inte särskilt bra just nu”, eller ”min granne är superdeprimerad”, så måste fortsättningen vara ”vad kan jag göra åt det?”. Hur kan jag själv må bättre, tycka om mig själv mer, respektera mig själv? Och hur kan jag hjälpa min granne, min bror, min arbetskamrat, en hemlös, en okänd på gatan, att må bättre, tycka om sig själv, respektera sig själv?

Vi människor är flockdjur. Flockbeteende är vår överlevnadsbetingelse. Darwins ”survival of the fittest” har ofta feltolkats som ”survival of the strongest”. Det är inte nödvändigtvis den starkaste som vinner. Det är den som är smartast, och framför allt den som är bäst på att ta hand om såväl sina egna behov som sin omgivnings behov. Om vi tar hand om våra svaga, små och gamla, så ökar faktiskt våra överlevnadschanser, och vår känsla av trygghet.

Om jag vet att min broder bär min packning när jag har ont i knät, så känner jag mig tryggare och mer välmående, och jag blir mer benägen att hjälpa andra. Empati och altruism är med andra ord en evolutionärt framgångsrik strategi.

Men det finns två olika anledningar till att allt går åt helvete, och det ena är när enskilda individer agerar helt självständigt och egoistiskt, och roffar åt sig makt och egendomar på andras bekostnad. Direkt kopplat till detta tänkande är att vi ser oss som separerade från varandra – både som individer och grupper. Då uppstår ”Vi & dem-tänkande”, rasism, främlingsfientlighet, mobbing, trakasserier, krig och annat elände.

Den andra vägen till helvetet ramlar man lätt in på så fort vissa enskilda individer börjar hitta på ”sanningar” om hur livet ska levas, tvingande normer som bara leder till lidande och begränsningar, rigida strukturer som leder till större makt för vissa, men mycket mindre för det stora flertalet.

Och riktigt, riktigt illa går det när kollektivet accepterat totalt bisarra idéer, destruktiva livslögner, som t.ex. den komplett förvirrade idén att en bok som någon sammanställt eller dikterat för tusentals år sedan skulle ha större betydelse för din livsstil än din egen erfarenhet, insikt, önskan och intention. Att ord i en bok skulle vara mer rätt för dig än din egen magkänsla. Accepterar man sådana katastrofala idéer så bjuder man in kriget i sitt hem.

Det enda som egentligen har någon betydelse är ju att vi alla har det så bra vi kan, att vi alla gör så gott vi kan i att fungera tillsammans med andra och med oss själva, och att vi med största möjliga hänsyn gentemot andra försöker leva ett så gott liv som bara är möjligt. Allt annat är bara narcissistisk intellektuell onani.

Så – nästa gång du sitter fast i filosofiska bryderier, politiska funderingar, religiösa grubblerier, moraliska frågeställningar, eller andra tanketräsk, ställ dig dessa frågor:
Hur mår du?
Hur mår dina medmänniskor?
Gärna med följdfrågorna: ”Vad får mig att må så bra som det bara är möjligt?” & ”Vad får mina medmänniskor att må så bra som det bara är möjligt?”.

Svaret finns alltid i dessa frågor. För detta är livets mening.

© Carl Johan Rehbinder 2008

Calle & Jennie

Tunn linje

Cirkus Eros - erotik för finsmakare

Annonser